Farmor ägde en antikaffär. Andra världskriget var över och världen andades optimism. Den ombonade butiken låg ett stenkast från det kungliga slottet, på en av de smala men välbesökta affärsgatorna i Gamla stan i Stockholm. Många förbipasserande stannade upp på den ringlande kullerstensgatan och kikade in. Skyltfönstret var fyllt med porslin och dekorationer. Malmers Antik hade ett gott renommé och affärerna blomstrade.
En dag stod farfar bakom disken. Farmor hade begett sig ut i kylan i ett skyndsamt ärende. Farfar visste inte mycket om antikviteter, men han hade ett glatt humör och var en sällsynt duktig affärsman. In steg en äldre dam klädd i elegant päls. Damen blev utom sig av förtjusning när hon stegat runt och sett sig om i butiken. Hon vände sig mot farfar och frågade rakt upp och ner om butiken möjligtvis var till salu. Farfar ryckte till, men fann sig snabbt. Jamen visst är den väl det, utbröt han och log stort. När farmor kom tillbaka fanns ett färdigskrivet kontraktsförslag. Farmor blev först arg och sedan hemmafru. Vid den här tiden var återuppbyggnaden av Europa i full gång och suget efter stål var enormt. Farfar hade fått för sig att handel med skrot och lump var något man borde ägna sig åt. Saken var klar, farfar Torbjörn startade skrotrörelse som fick namnet Järnmalmer T. Malmer AB, ett varumärke som mer än ett halvt sekel senare står sig starkt.
Alla företag har sin egen upprinnelse och unika historia. Det här är vår. Kanske det var enklare förr. Det räckte ofta med en stark inre drivkraft och en övertygelse. Idag omsätter Järnmalmer drygt 300 miljoner kronor varje år inom återvinning, rivning och transport.
Mattias Malmer, VD
