Värmen i mormors hus på Bjärehalvön är kompakt. Det går inte att sova där ikväll. Vi går ut på balkongen som ligger på garagetaket intill det vita stenhuset. Vi föser ihop de svarta korgmöblerna till en dubbelsäng. De vita kuddarna blir en tunn madrass. Jag och min åttaåriga dotter ligger där med det svala duntäcket uppdraget till hakan på varsin kudde, tätt ihop och tittar upp på stjärnhimlen som är svart men upplyst av alla himlens stjärnor. Den svaga brisen som kommer i stötar från havet fläktar skönt.
-Titta där är Lilla björnen, hon pekar ivrigt upp mot den mörka stjärnhimlen. Vi har pratat om stjärnbilderna i skolan. – Och där är Polstjärnan, ser du den som lyser så starkt däruppe säger jag. Hon nickar. – Den finns fyrahundra ljusår från jorden. – Vad är ett ljusår pappa, undrar hon försiktigt. Jag stryker hennes hår och börjar förklara. Hennes andetag blir allt tyngre och snart sover hon tungt.
Jag ligger vaken själv och tittar på stjärnorna som finns där uppe långt borta, de är så många. Ju mer man tittar ju fler ser man. Känslan av oändlighet infinner sig.
På flera platser på jorden har det noterats värmerekord 2022. Den kinesiska skörden har gått förlorad till stora delar på grund av torka. En tredjedel av Pakistan har legat under vatten och Europa har plågats av temperaturer på en bit över fyrtio grader. Gigantiska skogsbränder härjar på många platser.
I en intervju med Dagens Industri innan sommaren får jag frågan vilken politisk fråga som är viktigast inför valet. – Miljöfrågorna svarar jag, tveklöst miljöfrågorna. – Kan du utveckla det? – frågar reportern. – Löser vi inte dem finns det inte några andra frågor kvar att diskutera på sikt. Hon tittar på mig och nickar. Hon stannar upp. – Jo, löser vi inte miljöfrågorna kommer livet förändras på planeten inom en snar framtid med stora befolkningsströmmar som följd och stora obeboeliga landområden eller ytor som blir till hav. Och till slut kommer den här planeten inte gå att leva på längre.
Tiden rinner ut, det sker stora förändringar nu, men de räcker inte. Det krävs mer. Koncentrationen av växthusgaser har inte varit högre än på 800.000 år enligt FN. Temperaturökningen är i fokus. Vissa forskare tror nu att vi kommer att nå en ökning i medeltemperaturen med 1,5 grader redan inom 10-20 år. Tvågraderströskeln anses vara den temperaturökning vi maximalt kan anpassa oss till. För varje halv grad kommer vi se allt mer extrema värmeböljor, torka och skyfall. Utan snabba utsläppsminskningar kan den gränsen oavsett riskera att passeras långt innan slutet på detta århundrade med förödande konsekvenser för planeten och mänskligheten.
– Men varför gjorde ni ingenting, varför gjorde ni ingenting, pappa. Tanken ekar inom mig. – Ni hade ju all fakta, ni såg det komma. Ändå gjorde ni inte det som krävdes. Jag tittar upp i oändligheten av stjärnor.
Vi blev årets skrotåtervinnare i Sverige för vårt nytänkande inom miljöområdet, vi har föreläst på universitet och branschdagar, debatterat, försökt att inspirera. Vi har arrangerat en miljögala för flera hundra barn. – Vi kommer fortsätta att utveckla, höras och synas, fortsätta kämpa. För att vi måste. Vi kan inte misslyckas. Då har vi ingen framtid. Vi är för små för att göra stor skillnad men om alla gör en insats kan vi nå effekt, det är då förändringen kommer som krävs. Och förhoppningsvis kan jag en vacker dag visa mina barnbarn Orions bälte, Tvillingarna, Stora och Lilla björnen. Och Polstjärnan, har du sett den? Den är oerhört vacker.
Mattias Malmer, VD
