Det rinner ut mjölk över frukostbordet. Det som just var städat från smulor, leksaker och flingor. Precis när vi ska gå. Precis när vi börjar bli rejält sena. Jag står klädd i en varm vinterjacka och halsduken hänger ner över bordet.
Jag ser i ögonvrån hur vår treåring börjar ta av sig den rosa overallen borta i hallen, den som nyss tog så lång tid att få på. Snabbt drar jag fram en droppande Wettextrasa för att torka rent bordet. Just i rörelsen, när jag är redo att ta ett makalöst språng med två barn under armen och ut i den kalla vintermorgonen, utbrister femåringen hjärtskärande: – Stopp! Det är en mjölkkanin på bordet, ser du inte det, pappa, det är en mjölkkanin, säger han med eftertryck och skjuter bort trasan.
Varje dag fattar en vuxen människa upp till tiotusen beslut. Det är mer än 3,5 miljoner beslut varje år. Många ägnar mer tid åt att välja elleverantör än att välja partner. Sociala medier gör sig påminda i våra liv. Det presenteras nya underlag i ett jämnt flöde, nya Excel-rapporter, nya diagram. Förmågan att fatta välgrundade beslut blir allt viktigare i en tid som präglas av stora förändringar och mängder av information. Tiden är en bristvara i denna värld och när beslutsproblemen blir oss övermäktiga så går vi på magkänsla snarare än att vara rationella.
Att driva företag är som ett hav av beslut. Ofta roliga, utmanande nästan kittlande. Investeringar, satsningar, trycka på gasen-beslut. Men också förändringar där saker går fel, svåra beslut, beslut där man känner sig ensam och osäker. Ibland får jag frågan av mina barn. -Vad har du gjort på ditt jobb idag? – Ja, vad har jag gjort egentligen, jag har fattat beslut, säger jag eftertänksamt. – Åh, vad tråkigt får jag till svar, – vi lekte sjörövare.
Vi har nog en hel del att lära av dem, sjörövarna alltså. De bästa besluten kommer ju ute i löparspåret, när hjärnans kreativitet får spelrum och tankarna kan släppas fria. Eller ute på havet en vacker vårdag. Eller kanske i mataffären en sen kväll när gångarna gapar tomma.
Tänk på livets stora beslut, eller för den delen de små. De man kommer att minnas. Som just den morgonen. Vi blev sena till dagis efter att ha pysslat om mjölkkaninen ett slag. Dagens planering rann ner med kaninöronen i vasken. Men det var just där och då beslutet kom. För första gången. Jag som alltid haft så bråttom. -Vet ni vad barn, sade jag på väg in till dagis. Jag stannar på er frukost.
Jag har nog aldrig sett så glada barn. De fick visa hur det var i deras värld, deras rutiner, de var stolta inför alla andra ungar må du tro. Det var med lätta steg jag lämnade den morgonen. Och morgontrafiken, köerna och stressen var som bortblåsta. Jag hade fattat rätt beslut. I vinden på vägen in till kontoret kände jag mig som en sjörövare.
Mattias Malmer, VD
